tisdag 29 november 2016

SVT



Halloj på er!


Det var ett jävla tag sen, och sist ni var här så var det inte direkt några upplyftande inlägg. Jag har raderat de gamla inläggen som handlade om mina skador då de var extremt personliga och oerhört destruktiva. Jag fick många mail av tjejer som hade självmordstankar pga sina skador och i min kamp blev det helt enkelt för tungt att bära deras ångest på mina axlar också.

Idag är jag starkare och har en mer positiv inställning till livet. Jag är ännu inte helt återställd, men är på god väg och jag vill hjälpa tjejer som upplever att de inte blivit sedda eller hörda efter sina förlossningar. Det är en viktig fråga, då ca 110000 kvinnor blir förlösta varje år och 5% av dessa (ca 5000) får allvarliga komplikationer. Men mörkertalet är stort då väldigt många som söker hjälp för sina besvär sopade under mattan med ursäkten "hejsan hoppsan så kan det gå" eller "inget fel på dig allt ser normalt ut och sånt kan hända efter en förlossning."

Ja självklart. Risker finns med allt. Vi vet det, så varför pratas inte det mer om riskerna efter en förlossning. Vi kan för guds skull inte ens stoppa ett jävla äpple i munnen utan att få en föreläsning om alla cancerframkallande besprutningsämnen... Vi måste plugga ihjäl oss och veta ALLA risker med bilkörning innan någon ens funderar på att sätta oss bakom en ratt, så varför pratar vi inte om riskerna med att föda vaginalt??

Jag är eg inte emot vaginal födsel, men däremot tror jag på att drabbade personer inte behöver må fullt lika dåligt om de någonstans vetat om riskerna med att föda vaginalt, samt vet vad som har hänt med deras kroppar. Innan jag födde barn visste jag att jag hade tre hål därnere och hur dessa hål fungerade. Efter jag födde barn var jag i totalt panik för INGENTING fungerade. Toabesök, vardagsaktiviteter, hur hanterar jag smärtan, vad betyder den? Är det bara en känsla eller försöker kroppen säga att jag ska undvika att gå promenader med risk för att förvärra mina besvär? Varför händer inget när jag krystar? Varför kan jag inte tömma blåsan? Hur ska jag göra nu?? Vad är det för tryck bak mot tarmen VAD ÄR DET SOM HÄNDER???

Men ingen svarar.

För inget vet.

Vi ändrar på det nu.

Jaq var så arg så arg så arg efter min förlossning. Jag förstod inte hur i hela världen detta sektliknande beteende som är förlossningsvård i Sverige kunde förekomma och än mindre hur så många drabbade kvinnor kunde hålla tyst om det. Visst ett nyhetsinslag här och ett där, men man får ju alltid intrycket att det handlar om enskilda fall. Att det är en som ramlar mellan stolarna. "Såhär ser det ju inte ut egentligen" heter det. I alla fall om man ska lyssna på verksamhetscheferna som ska in och dementera vårdtagarens historia.

Och sen blir det tyst.

Hörrni brudar; nu håller vi inte käft längre eller hur? Det här ska höra till allmänbildningen. Enkelt. Klättrar man upp för träd riskerar man att ramla o bryta ett ben. Det händer inte alla men några få. Slutar folk klättra i träd? Nej! Kör man bil riskerar man att krocka och få whiplash, en skada som är mer lr mindre närvarande resten av livet. Det händer inte alla men några få. Slutar alla köra bil? Nej! OCH FÖDER MAN VAGINALT RISKERAR MAN FÅ BESTÅENDE MEN FÖR LIVET. Det händer inte alla men några få. Och det ska man som kvinna 2016 vara varse om! Vad är man rädd för ska hända? Att alla kvinnor ba sätter sig med armarna i kors och kniper.... vägrar föda vaginalt? Nej! Det kommer inte hända... Några fler kanske väljer att bli snittade, so what?? Kostar lite mer, SO WHAT? Vad fan kostar det inte att ha kvinnor famla i blindo till olika psykologer och vårdgivare i åratals innan de får rätt hjälp?  Hur kan man omyndigförklara föderskor på detta vis, och bara mörka om riskerna när i all annan vård BARA pratar om risker och biverkningar och komplikationer med olika operationer, ingrepp, mediciner och behandlingar. Bara i en ask Alvedon medföljer ju en halv novell där varenda atom i alvedonen och biverkningarna beskrivs i minsta detalj, så varför gör man inte detsamma inför förlossningar.

Det handlar inte om att varna eller skrämma. Ge bara lite jävla information. Hur svårt ska de va eller????

Bryt tystnaden nu tjejer. Prata med varandra om era underliv med varandra. Byt erfarenheter, peppa varandra, stötta varandra. Skamligt och tabu får brinna i helvetet, det räcker nu. Känns det inte normalt är det pga att det inte är normalt. Känns det inte bra så är det pga att det inte är bra. Låt inte någon lura er till att det är smällar man får ta eller att det ser så himla fint ut där därnere. Kalla dom inkompetenta och be dom skicka er vidare. Låt era vänner och familj veta vad ni går igenom. Berätta för era barn vad som händer med kroppen under och efter en förlossning. Det är bara information. Information som kommer leda till mer kunskap och eventuella förändringar åt rätt håll. Inget kommer hända så länge vi luras till att sitta i varsitt hörn med stängd mun.

#inteutanminfiffi

fredag 5 september 2014

BikBok

Får jag bara ta en liten stund här och bringa hyllning till denna fantastiska butik?

Före'första är det ju givet att jag gillar själva utbudet annars hade jag inte varit där och ränt dagarna i ända. 

Men servicen e ju tamefan usa standard på. Alltid skittrevliga utan att vara för på, hjälpsamma utan att vara attackerande som vissa (hostharkel Carlings) butiker kan vara! Alltså Carlings... Jag kan inte gå in där längre, vad lider butiksbiträdena av? Dundrar fram så fort man kommit över tröskeln och börjar väsnas o drar massa klämkäck dynga. Sliter upp skynket när man står och provar fem storlekar för små jeans så muffintoppen snart exploderar och vrålar i extas: "ÄHFYFA-SEN VA SHYSSTA!!!!"

"eh... mja.. dom e nog lite små..." (vill dö) 

"SKÄMTARU??? DOM SKA SITTA SÅDÄR! ALLTSÅ DEN HÄRA 518752 MODELLEN ÄR GJORD FÖR O SITTA SVINTAJT, DE E DE SENASTE INOM JEINGSMODET!!! JAG VET DE FÖR JAG HAR GÅTT PÅ EN KÖSH INOM JEINGS" 

"ok... men.."

"PLÖSS!!!! ATT DOM DÄRA TÖJER SIG ALLTID SKA DU VETA, MAN SKA ALLTID KÖPA MINST SJU STORLEKAR FÖR SMÅ!!!!!!!!!

Så psykopatiskt jävla glada och speedade, med total avsaknad av sociala antenner, så man tror man klampat rakt in i en skräckfilm! När man dessutom köpt jeansen för en halv årslön ska dom hålla på o tvinga på en tishor och strumpor och allt fan de kan vara. Jag vet inte om de försöker sälja eller framkalla självmordstankar hos varenda jävel som kliver in där. 

Shit va jag tappade tråden nu förlåt. 

Bikbok

Jag ångrade att jag köpte kappan i small. Dom hade inte XS på Gränby. Small kändes stor i ärmarna redan nu när jag kånkar på 15 kilo mer än jag borde och jag tyckte den hängde över axlarna. Så imorse ringde jag till butiken på stan och frågade om dom hade den inne. Tjejen tjoar lika glatt som mig när hon ser att det finns en enda XS kvar och säger att hon gladeligen hänger undan den till mig. "Hur många dagar?" undrar hon! Jag sa att jag skulle komma direkt. 

Väl nere när bytet ska ske surrar vi på om allt mellan himmel och jord, än en gång totalt icke forcerat, så hittar hon inte kvittot i påsen. "Fitta också" tänker jag. "Äh" säger hon och pular i den nya kappan i min gamla påse och lämnar över den till mig och blinkar glatt. 

Älskar de där stället. 

Nu kom Micke hem, ska försöka norpa lite hångel innan vi ska till barnmorskan... Hejdå!  

torsdag 4 september 2014

Another day another (spent) dollar

Sara och jag har samma kropp. Det kommer well in handy när vi är ruttna på våra egna garderober, för då går vi loss på den andras. Just nu har vi inte riktigt samma kropp. Jag är stor och hon är liten. Men sista tiden har jag börjat leva mig in i livet som småmänniska igen. Jag sitter och dregglar efter kläder som aldrig förr, och det händer ju att man ibland ser något man vill ha. Något man inte vet säkert kommer finnas kvar den dagen man blir småmänniska igen. Då lyfter man luren och ringer Sara.

"Jag har sett en jacka/tröja/jacka/blus/jacka/jacka  på **** kan du kommer ner och prova den åt mig?"

Idag var en sån dag. Jag såg en kappa vars exakta modell jag letat efter sen i mars detta år, så i extas smsade jag Sara och bad henne komma till Gränby och prova den åt mig. Den satt som ett smäck (på henne, och därmed alltså på mig) och lyckan var to-jävla-tal.

Så nu sitter jag här. Överlycklig. Med en kappa jag inte kan använda förrän oktober. Sa jag att jag inte fick någon lön i augusti och att min gravidpenning inte kommit än?

Aja...
Den här tröjan fick också haka på hem. Jag har nämligen planerat in en ålderskris våren/sommaren 2015, men vi kör lite smygstart nu. Inskolning. 

Hejdå.

Varför

Varför håller ägg alltid på o fittar sig såhär mot mig? Varför?



onsdag 3 september 2014

Bedrägier o sånt.. same ol same ol

Nu drog han på innebandy igen. Fan så tråkigt. Ja, nu är det bra tråkigt hörrni. Titta ut genom fönstret. Det har börjat. Mörkret sveper in och slätar ut allas våra leenden till de streck de var innan sommaren kom. Lyllo mig som kommer ha fullt upp hela hösten och inte har tid att tänka ut sätt att avlägsna mig själv för denna planet.

Vad har jag gjort för sköjj denna vecka månne? Vi va o käka pizza en drös människor i fredags. Stråby berättade att han fått sin identitet stulen. Nån hade snott hans personnummer och på något jävla sätt beställt två iphones via Halebop OCH lyckats plocka ut skiten. Så där satt han. Med spärrat personnummer och berättade att han måste bestrida räkningarna som kommer komma tiss allt är löst. Under tiden kan han varken ta lån, köpa ngt på faktura eller ja... Nånting där man behöver ett personnummer helt enkelt. Och det var ju en intressant och underhållande historia att lyssna på.

När det händer en annan.

Nu har samma sak hänt Micke. Fast Tele2 denna gång. MEN till skillnad från kuksnuttarna på Halebop så dubbelcheckade Tele2 beställningen, tyckte det var ngt lurt med den och stoppat leveransen. Alltså de skickade aldrig ut telefonerna. Men det har polisanmälts och jag har kontaktat typ alla jävla operatörer på denna jord och bett dom spärra mitt personnummer så fitthuvena som håller på med sånt här inte ska kunna handla från det. Ni andra kan väl göra samma sak så de inte händer er också.

Eller inte, jag skiter i vilket...

Jag har hittat vettig sysselsättning om dagarna. Jag sitter på Carolina (biblioteket) och läser bok medan Halston pluggar. Asvärt. Typ tre timmar o sen hänger vi o gör kul saker. Går på stan... Fikar.. Kollar Suits... Ok det låter nog sjukt dystert men det är mysigt. Fan så mycket mysigare än att stryka runt hemma o känna sig i vägen för sig själv tjufyrasju iaf. Eller slösa pengar man inte har på shopping. Enda som är, är att jag sen en vecka tillbaka har så jeffla ont i fiffi. Eller på fiffi. Känns som nån sparkat mig typ femton gånger mellan bena med stålhätta. Vad kan det bero på? Ja, iofs kanske att jag har ett tre kilo åbäke som trycker o att jag går in i vecka 39 på fredag och springer runt på stan på dagarna i ända, och härjar loss helgerna i ända. Är det dags o varva ner tro?

Hahahaha... Näääää... Fan så tråkigt!

 Vad mer tänkte jag säga...? Äh fan jag minns inte. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen äre Paradise Hotel klockan tio! Fan så bra det är. Eller det är ju sjukt sunkigt faktiskt. Men skoj. Det räcker för lilla mig.

Hejdå.



onsdag 20 augusti 2014

fejl

Nej fyfan för det jag gjorde nyss... Micke ville vila någon timme efter jobbet så han gick o la sig i sängen. Och det är väl allmän kännedom att jag får lappsjuka av att vara ensam i en sekund så jag rände efter in i sovrummet och la mig bredvid honom. Vi vakna nyss. Klockan är halv nio. Vi sov i 2,5 timme. Inte ok. Han hade innebandyträning så han kommer väl arbeta upp lite tröttma där.. Jag? Jag kommer sitta såhär...
...hela jävla natten nu igen. fan fan fan... 

Erik var annars här hela dagen. Vi bakade såna här snegl. Danska bullar. Har ni testat nångång? Hjärtattack när det smakar som bäst. Smördeg, smör, socker, smör smör och socker med socker. Och så lite mandelmassa och choklad. Och socker. Men knulla mig sidleds och kalla mig ingrid vad gott det blev. 

Strax innan Erik skulle dra kom Halston och bytte av honom och fikade. 

Ja och det allt om min produktiva dag. Sömn och sötebrö. 

Hejdå. 

tisdag 19 augusti 2014

Jag blev religiös

Vad är det här för trams jag börjat med?? Jag går upp klockan fem med Micke, sen drar han till jobbet och jag stryker runt i lägenheten i några timmar. Städar, lyssnar på musik kollar serier. Sen vid halv tio tvärdäckar jag och går inte upp förns halv två. What in the actual fuck ska de vara bra för?

Sara kom hem till mig igår och käka brunch av resterna från gårdagen. Sen drog vi till Ikea. Började snacka om min nyckelincident med Julia. Har jag berättat det? Om min nyckelincident?

Såhär var det:

Julia gav mig sin extranyckel till lägenheten hon hyr i andrahand, då hon skulle resa bort och hennes föräldrar skulle sova över i hennes lägenhet två dagar senare. Jag hade även glömt en påse med inpackning hos henne och eftersom jag har väskan kvar i bilen så lägger jag nyckeln tillsammans med inpackningen i påsen.

Väl hemma tar jag ur inpackningen ur påsen, sen slänger jag påsen, med nyckeln i soporna, som Micke sedan två dagar senare slänger i soprummet. Samma dag som påsen slängdes ska Julias föräldrar komma, så när mamman messar mig en halvtimme innan ankomst så hittar jag inte nyckeln förstås. Jag letar över.jävla.allt och till slut ringer jag Julia som påminner mig om att jag lade ner den i påsen, varpå jag brister ut i ett primalskrik som kunde skurit i glas.

Kutar ner till soprummet som är TOMT! Sopbilen hade varit där. Jag ser sopbilen en bit bort och tar min höggravida åbäkiga kropp och ränner efter den. Flåsande skriker åt sopgubbarna att jag måste få kika i bilen och hittar otroligt nog min soppåse då Mickes nyklippta hår stack ut från en öggla ur påsen.

Jag står i drypande blött hår då jag precis hade klivit ur duschen när jag fick smset, med en grå hinna av slarvigt borttvättad mascara under ögonen och, likt en förrymd dåre, sliter och drar i hår, gamla räkningar, godispapper och massa göttig sopklet. Längst ner ligger Åhléns påsen.

Med nyckeln i. Nyckeln till lägenheten som hon hyr i andrahand. Som hon ska flytta ifrån om några veckor. Den nyckeln.

Det är sånthär hörrni. Sånthär som gör att folk sugs in i religion och blir fanatiska. För ingen i hela världen kan ha sån här bonnröta som jag hade den där dagen. Det var Gud. Han älskar mig. Och jag honom.

Typiskt mys...

måndag 18 augusti 2014

misär fast raka motsatsen

Eeehm... Var det någon som hörde när jag sa att Micke nästan aldrig ber om runtluffning på Gränby?? Alla hörde mig va? Mmm.. Vi drar iaf dit och han säger att han ska kolla efter jacka. Så vi kikar efter jacka. Tar en halvtimme då det finns ca noll affärer med snygga killkläder på gränby. Så vi börjar kika runt efter lite andra lösa grejer. Varje gång vi kommer ut ur en affär kollar Micke på klockan, men verkar ändå tämligen ostressad. Till slut frågar jag varför han tittar på klockan hela tiden. Han säger att han ska kasta disc med grabbarna vid fem. Klockan är 16:35 och jag frågar om han inte vill dra isf? Nej det ville han inte.

Hepp...

Efter att ha rört oss planlöst några minuter till så säger jag att vi ska åka hem, och då vill han börja titta på skor. Hittar iofs ett par skitsnygga puma sneakers på rea så de va la kul. Sen åker vi för han ska släppa av mig hemma och dra och kasta disc. Vi åker förbi gästparkeringen  och jag ser Saras bil på gästparkeringen, och detta utropar jag högt.

"Nejnej" säger Micke..  "Det är en här i Uppsala som har exakt likadan bil som syrran!!"
"Men det är ju hennes regplåt?? SSS.. nånting!"
"Ja men den bilen har också SSS... och den brukar stå här... Sjukt eller hur??"

Happ...

Sätter nyckeln i låset, och här ser ni en bild på det första jag ser när jag går in i hallen:

Det är vimplar, ballonger, serpentiner och presenter över hela liggdelen i vardagsrummet. Men inga skor i hallen. Helt dött i hela lägenheten. Jag står och stirrar på denna scen en stund sen vänder jag mig till Micke och frågar vad han har gjort. I samma sekund kom jag på att han har varit med mig hela tiden. 

"Ska du inte gå in??" Säger Micke och föser mig mot vardagsrummet. Så jag tassar misstänksamt in i vardagsrummet och möts av ETT VRÅL SOM INTE ÄR AV DENNA VÄRLD!!

Nio brudar står i mitt totalt upp pimpade vardagsrum och tjoar och skrattar, jag i min tur vrålar lika högt och kutar ut ur vardagsrummet! Kommer in igen, men dom står kvar med leenden som skulle golva en sten. Jag hallucinerade inte. 

Babyshower. En fucking babyshower, och en överraskning som inte kan mäta sig med något annat jag varit med om i hela mitt liv. Det visar sig att det inte bara var liggdelen som var överöst av ballonger o så, utan hela lägenheten var pimpad till tusen!! Presenter och massa mat... Skumpa... Och allt i USA tema, gjort med en sån fingertopskänsla så jag kunde fan knappt tro mina ögon. 

Jossan, Halston, Vickan, Sara, Sandra, Malin, Jenny och Sofia. Jag tror inte ni fattar hur galet tacksam jag är. Det är helt overkligt hur man kan ha så fenomenala polare, gud välsigne era mödrars sköten och fäders fruktbarhet. Vänta bara tills något ceremoniellt nalkas för någon av er. Jag ska fira er så det sprutar glitter ur era söta små erslen i år framöver. 




söndag 17 augusti 2014

Ya habibiii


Jag somnade om och vaknade 14.00! Micke är iväg på nåt jobb och jag har ätit ett ägg och gjort en lista på spotify. I detta hem carpar man tydligen diem för att köra upp den i arslet. Det är ju också ett sätt att föra sig på. 

Nu ska kommer Micke o plockar upp mig så ska vi till gränby o luffa runt en sväng... Hans förslag. Det var sjukt för han föreslår aldrig runtluffning på gränby, så jag kunde inte säga nej fast jag inte har någon som helst lust... 

Awell... 

Jo! Jag har vågigt hår nu jag. Typiskt snyggt... 


Justja!

Lite mer trivia från lördags. Jag råkade facka och bua åt labyrint lite... Jag vill inte berätta varför, för sekunden jag gjorde det ångrade jag skiten ur mig med tanke på vad faktiskt var jag buade åt. Alltså jag står för det, jag vågar bara inte erkänna det här. För jag är rädd. Fråga nästa gång vi ses istället.

Längsta o gravidaste inlägget so far

Söndag. Klockan är 6:40 och efter att ha legat vaken i två timmar så gav jag upp och klev ur sängen. Nu sitter jag här i med en kopp kaffe som jag förmodligen inte kommer att dricka o ba glor. Sjuttonde augusti... Imorn är det den artonde och då är det exakt en månad kvar. Men håll med om att det är sjukt då!! Jag börjar tagga för förlossningen mer och mer. Oftast tänker jag "men kom igen hur ont kan det göra...?" Men ibland tänker jag "kan ingen bara söva mig och så får jag vakna utvilad med en bebis som suger på patten, för dra ballen i krossat glas va ont det kommer göra!!" 

Men jag måste säga att det här var mycket mycket lättare än jag någonsinn kunde drömt om. Missförstå mig rätt. Jag tycker fortfarande inte det är nice att vara gravid. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan tycka det, hur gärna man än vill ha barn... Men det känns som folk gör det så sjukt mycket svårare för sig själva än vad som är nödvändigt. Visst ligger man och kräks och har så ont att man knappt kan stå är det en sak. Men nojorna... Varför alla dessa nojor? Dansa och hoppa om låten är bra, skratta med alla mag och ringmuskler om nåt är kul, var uppe hela natten om festen rockar, åk på bilsemester när fan du vill, det finns sjukhus i hela sverige, ät glassenjäveln mjölken är pastöriserad, gå på konsert och stå långt fram, det är ingen som kommer flykicka dig i magen! Och förihelvete… Ät maten som serveras! Kolla så datumet inte är utgånget, köttet inte är rött, laxen inte är vild och att mjölken är pastöriserad. Thats it. Svårare än så är det inte.

Och ge inte efter för krämporna, det gör ganska mycket för psyket. Nu hade jag inte direkt något illamående att stoltsera med, men en foglossning från vecka 15-30 är inte heller en dans på rosor. Men jag dansade ändå. Jag dansade och dansade tills jag ibland trodde ryggen skulle gå av och till slut gick skiten över och jag är så jävla glad att jag inte handikappade mig själv mer än nödvändigt! För det är ju så. Det gör bara ont. Det är inte farligt. Det kanske är lite skönare att ligga i sängen hela dagarna, men fan så mycket bedrövligare liv också...

Ja… Kroppen hittar på nya saker varje dag när man är med barn. Var. Enda. Dag! Förutom de allmänt kända är det otaliga krämpor som jag inte ska tråka ut mer med nu… Skulle man ge vika för allting skulle man inte vara något annat än en grå gravid blobb. Många ramlar lätt ner i den fällan tyvärr. Inte jag. Skönt som fan faktiskt. 

Oj vad långt och gravitt inlägget blev nu. Ska vi kompensera med lite skvaller från helgen kanske? Vi var på Uptown Beats på flustret. Linda Pira, Stor, Labyrint och Loop Troop. Fan så bra det var. Linda Pira. Älskar’na! Jag blev även avklädd med blicken av en emojänta, vilket var intressant, för jag var verkligen inte beredd på den typen av uppmärksamhet med en mage som täckte halva publikhavet, men jag tackar och tar emot. Alla är välkomna att avnjuta the awesomeness that is me.

Konserten tog väl slut elva och vid tolv kom jag på att jag inte känner mig assexig på en nattklubb full med artonåringar kånkandes på elva extrakilon, så jag messade och slet Halston ur sängen och tog en natt tur med bilen. Efter djupa snack om världens missförhållanden och en skvätt flams på Max skjutsade jag hem henne och drog på efterfest hos Morgan.

Landade i säng vid fyra kanske. Alles gut.


lördag 2 augusti 2014

Slut på semester!

Haha, för det var väl ingen av er som trodde att jag kommer uppdatera den här skiten när jag är bortrest va? Nej jag tänkte väl de.

Fan så bra jag har haft det då. Jag, Micke och Halston har åkt ungefär sjuhundratusen mil runt i sverige och våldgästat släkt samt varvat finhotell med... nånstans att bo...

Alltså det har varit så gött. Ska jag säga hur gött de va? Det var så gött att trots att vi har suttit ihop i nio dagar... Delat sovrum, hotellrum, badrum, bil, vänner, familj ALLT så var det ändå denna fråga som rundade av den sju timmar långa hemresan strax innan vi skulle släppa av Halston:

"Vaaaeh... Vaaaa... Ska vi göra ikväll då...?"

Släppte av henne hemma så hon kunde byta kläder o skit, en timme senare möttes vi, köpte mat o körde ballkonghäng/film till en sisådär tre på natten.

Nej men allvarligt, det har vart så sorglöst under hela tiden, alla tre har fungerat som ett väl smort maskineri, så inte ens den största tjafskatalysatorn av alla har lyckats sätta krokben för vårat awesome. Ni vet alla vad jag pratar om för tjafskatalysator. "Vad ska vi äta ikväll?" Nännemen...

Men nu ä vi tillbaka. Halston drog härifrån vid elva på "morgonen" och Micke är och kastar discgolf. Jag ska packa upp lite kläder nu och börja förbereda någon form av sommaraktivitet med Julia. Nu kommer jag dessutom ha all tid i världen på att uppdatera för jag kommer inte jobba nå mer nu på ett tag. Ska stryka runt här o bli fetare för varje dag i nån månad o sen ska jag ta hand om min avkomma.

Kolla på lite sommarbilder. Dom e sjukt vuxna jag vet, men jag stod för harmonibilder, och Halston för fånga sajkobilder men nu är hon i Västerås så ni får nöja er med den här skiten.

1. Mickes bästis, en treårig klump av charm aka Halstons systerdotter. 2. Halston och min tysta och blyga kusin Sayna. 3. Sayna, Madde (hillarious bitch) och min födelsedagsfirande kusin Sara. 4. Karlstad
1. Karlstad 2. Powernap i Karlstad 3. Mickes andra bästis i gbg aka Halstons systerdotter 4.?
 uäh orka... 
 kivik kalmar o öland


tisdag 22 juli 2014

Sommaren i en miljard bilder


missing in action

Jag är tillbaka igen för miljonte gången. Varför så seg o skriva tro? Olika anledningar...

Vi kan ta det tråkiga först. 

* Försäkringskasssan - jag vet inte hur folk orkar. Självmordsstatistiken bland de som är beroende av fk måste vara sjukt mycket högre än för er övriga. Det här är by far den värsta instansen jag haft att göra med i hela mitt liv. Och då har jag gjort allting rätt till punkt och pricka, blivit otroligt bra bemött och fått all hjälp som jag behövt. Men det är så jääääävla krångligt. Och saknas det minsta lilla pricken över en bokstav eller att något är minsta otydligt så blir man antingen uppringd eller så skickas ens blanketter tillbaka med en fin liten "gör om gör rätt" lapp. Needless to say att det fortfarande inte är klart ifall det blir någon havandepenning, då jag nyss blev uppringd och min chef har gett fan i att kryssa i en ruta. Så blanketten kommer skickas tillbaka. Det här krysset är inte något man kan lösa per telefon heller, ifall någon undrar. 

*Kroppen - Jag har under flera månader haft problem med blödningar, ont i fiffi och en för snabbt växande mage. Blivit undersökt för diabetes o annat skit... Allt detta har resulterat i en jävla massa oroande, läkarbesök utan utfall och bara sämst. Men i fredags ordnade sig allting. Jag hade nån bakterie som inte hade några konsekvenser på ungen, så jag fick antibiotika  och magen är tillbaka på normalkurva, allt gott. 

Sen är det ju såhär också: 

Det är sommar! Ingen människa med alla hästar hemma sitter framför en dator när det är tretti grader varmt ute. Jag har solat, badat, festat, druckit drinkar på uteserveringar, suttit på ballkongen och skrattat ihjäl mig med kompisar och... FYLLT ÅR! 

Persisk afton. Fan så kul de va! Har jag sagt att jag har världens bästa kompisar? Jag fick så jävla roliga o fina presenter så jag nästan börja grina. De va tigerdressar, de var Miraklets* "första låda", det var ted baker väska, det var presentkort av alla slag, det var parfym, det var blommor... Vi var ute i parken och dansade till två på natten innan det var dags att ge sig. 

Och igår kom en till födeseldagspresent indroppande. Satt och plöjde Suits med Halston och Micke när det helt plötsligt ringde på dörren. utanför dörren låg ett litet inslaget paket med uppenbart inre. Ingen idé att berätta vad det var, för dom som inte är insatta är det ändå helt ovidkommande. Men för mig... För mig var det väl lite som att bli krönt kan man säga. Heligt. 
 
Det är egentligen synd för det är när det händer som mest saker i mitt liv som jag skriver som minst. Jag vet inte heller hur jag ska lösa det, för jag är en minnesjunkie av rang. Fan jag har så sjukt kul jämt o jag vill inte glömma de! 

Fuck it, nu ska jag ta ett dopp i poolen. Sitta här o svettas... 





torsdag 3 juli 2014

Lilla Namo Ny bil

Okej såhär ligger det till, på fest mimas det mycket till linda pira och lilla namo från mitt håll, och jag är gravt utled på att bara kunna de första raderna på ny bil med lilla namo. Och på nätet finns ju fan ingen text att hitta så jag fick sätta mig ner och skriva den själv. Det var lättare sagt än gjort och det här är resultatet. Ord jag inte hör har jag ersatt med frågetecken och meningar som jag gissat som förmodligen är fel har ett frågetecken framför sig. Förmodligen finns det fel i det jag tror är rätt också.... Lyssna på låten och fyll i mina blanks. 

Bara göre

Lilla Namo - Ny bil

Glider in med min klick
För ingen är fräschare än min klick
Sagt det förut säger igen
Tystar dom ner så höj volymen
Och brorsan han blir galen
Vibrerar som en nokia
Knock you out som Ali
Jag vet vilken rond
knock knock

Vem är där
Kalla mig terror
Du ?ser väl mitt liv?
24/7 före sin tid
Öppna dörrar livstid
Sätter mitt liv på min livstil
Bitch please
Snackar ett språk som du inte känner till
Känner för många du inte vill känna till
Och horunge
Om jag ljuger mördar ditt flow
Och alla shonnos runtomkring vet det solo
Dom ba vem är den där rapparen han är mangas
Men alla vet jag mördar hans flow, mammas

Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Det är lilla Namo morre lilla Namo morre
Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Det är sanning inte mitt ego
Alla bara kollar på Namo

Ingen bugatti
Kalla mig ?abbas
Glider med bilar vi avfyrar fuckers
Fack för kedjor, jag har all guld, allting, shut up
Stråljus är inte efter mig men under mig
Underskatta inte gatusnacket som har skapat mig
Knappast
Lär av mig jag sätter ramarna
Rond ett ger dig till gamarna
Men du bara skenade själv
Självisk bara benade själv
Köhnt?
Sov med ena ögat öppet
Jag kan verka snäll
Men djävulen på min axel är min spegelbild
Helt vild
Du vägrar möta mörkret för
Jag är din hotbild

Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Det är lilla Namo morre lilla Namo morre
Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Det är sanning inte mitt ego
Alla bara kollar på Namo

Bara min gångstil en tyngre punchline än dina rader
Fader, förlåt mig om jag syndat, spader
Mina damer alltid backar er
Jag skjuter nån, akta dig
Om du är idiot, akta dig
Jag är trött på o vara inne
Inget sinne för din humor
Hur jag mår du skiter i boy
Säg vad du vill boy
Men var försiktig
Ni är guilty kalla mig sanningen
Sanningen är jag är viktig
Du är lantis jag är lammkött
Du är hipster jag är ort
Glider som fan up to no good
Galen för ikväll skiter i o vara snäll

Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Det är lilla Namo morre lilla Namo morre
Kalla mig för lilla men jag känner mig stor
Det är sanning inte mitt ego

Alla bara kollar på Namo